Debattartikel: Vi vet mer än någonsin om psykisk hälsa

Sverige har inte råd att behandla psykisk hälsa som en sidofråga i den ordinarie styrningen. Förutom mänskligt lidande kostar bara sjukskrivningarna kopplade till psykisk ohälsa nära 50 miljarder årligen. Förebyggande insatser ger både stora mänskliga och ekonomiska vinster. Ändå lyckas kommuner och regioner inte omsätta ambitioner och mål i praktisk politik. Styrningen brister – det saknas helhetssyn och samverkan, mått, resurser och uppföljning.

Sverige har nationella strategier för psykisk hälsa och suicidprevention samt mot ofrivillig ensamhet, och kunskapen om vad som stärker människors välbefinnande och livskvalitet är stor.

Psykisk hälsa skapas inte främst i vården. Den formas i människors vardag; i uppväxten, relationerna, arbetslivet och livsmiljöerna. Forskningen är tydlig om vilka friskfaktorer som spelar störst roll: framtidstro, goda uppväxtvillkor, relationer och tillit, delaktighet, arbetsliv och livsmiljöer. Det betyder att investeringar i barns uppväxtvillkor, arbetsgivares arbetsmiljöarbete och samhällsplanering också är investeringar i psykisk hälsa. Ändå organiserar vi ofta arbetet som om frågan hör hemma i en enskild nämnd eller verksamhet. Men för att nå resultat krävs helhetssyn och samverkan.

I en ny Novusundersökning bland 719 kommun- och regionpolitiker, presenterad i Friskfaktorrapporten från Skandias stiftelse Idéer för livet och Ing-Marie Wieselgrens stiftelse, framträder ett betydande gap mellan politiska ambitioner och faktisk handling. Viljan och engagemanget finns. Ändå snubblar vi på målsnöret. Mått, resurser och uppföljning behöver utvecklas. Problemet är inte brist på kunskap, utan att den alltför sällan omsätts i beslut, prioriteringar och långsiktiga investeringar. Det är svaren vi får när kommun- och regionpolitikerna själva tillfrågas.

Åtta av tio kommun- och regionpolitiker upplever att det finns en tydlig politisk vision som sätter människors välbefinnande i centrum. Bara sex av tio uppger att det finns aktiv samverkan mellan nämnder, och den nationella strategin för psykisk hälsa påverkar sällan besluten. Endast hälften uppger att det finns en budgetprocess för fleråriga sociala investeringar och expertis för data och effekt. En minoritet uppger att beslut beaktar kostnaden av inte förebygga, att budgetmedel reserveras utifrån uppnådda effekter och att det finns en tydlig innovationsprocess för nya lösningar. Små kommuner lyfter brist på resurser, större kommuner stuprör och kortsiktighet.

Kommande mandatperiod behöver präglas av ett tydligare fokus på det som faktiskt skapar psykisk hälsa. Vi ser flera viktiga prioriteringar för kommuner och regioner som vill nå resultat:

• Gör psykisk hälsa till ett politiskt ansvar som överlever mandatperioder och majoritetsskiften.
• Använd välbefinnandemått i budget, styrning och uppföljning.
• Skapa långsiktiga förutsättningar för förebyggande sociala investeringar.
• Bryt stuprören och organisera samverkan mellan förvaltningar och verksamheter på riktigt.

Staten behöver samtidigt skapa stabila spelregler som ger kommuner och regioner möjlighet att arbeta långsiktigt.

Avslutningsvis, det finns skäl till optimism. Gapet mellan ambition och genomförande går att stänga. Politiker i kommuner och regioner anser att politiska beslut kan stärka den psykiska hälsan. Problemen är kända och lösningarna finns. Nu krävs politiskt mod att omsätta kunskapen i samverkan, styrning, prioriteringar och långsiktiga investeringar. För de stora mänskliga och ekonomiska kostnaderna för psykisk ohälsa minskar inte genom fler strategier eller nya ambitioner. De minskar när kunskapen omsätts i handling.

Lasse Stjernkvist, ordförande, Ing-Marie Wieselgrens stiftelse
Stina Liljekvist, ordförande, Idéer för livet

‍

Läs mer om Friskfaktorsrapporten här.

Not: Texten ovan är publicerad som debattartikeln i Dagens Samhälle 261021 (fysisk upplaga)

‍